emotionellt blogginlägg.
Förlåt mig, Anorexia.
Den vägen vi haltat, den har varit så lång.
Du sa att det vart värt det
Men du ljög gång på gång.
Vad har jag vunnit?
Falsk kontroll.
Vad har jag kvar?
Noll-noll-noll.
Bara känslan av att förbli
En stor fet boll.
Vad har du gett mig
Seniga händer.
Och var har jag hamnat?
Jo, i återvändsgränder.
Jag har mod nu tror jag
Mod att säga adjö
Förlåt mig Anorexia
-men en av oss måste dö.
Så skrev villblimindre.blogg.se/ i ett inlägg tidigare i år. Tycker att det är så grymt gripande.
KOM IHÅG ATT NI ÄR STARKARE UTAN!
A
Kommentarer
Trackback
